På Bondegatan 58 ligger världens bästa dumplingställe.
Kvinnan som har hand om det är hur gullig som helst och bara hon är värd ett besök. När vi var där sist och skulle gå ropade hon efter oss: "Vi syns i morgon bitti!".
Vi har varit där två gånger.
Prissättningen verkar vara lite godtycklig: det står att det ska kosta 75:-, men det har vi aldrig betalat.
Och ibland ingår det läsk, ibland inte.
Dumplingarna är väldigt goda, men dom måste nog dela prispallen med den fruktansvärt goda såsen som står på bordet.
Det är klart att det är sorgligt när någon dör.
I dom flesta fallen, i alla fall.
Om man läser att en obekant tant i Mölndal slagit sej i skallen och kolat vippen, så tycker man givetvis att det inte är så kul. Men det har ingen inverkan på ens liv.
Men om en konstnär går ur tiden så inser man, om man funderar lite, att det har en påverkan på ens liv. För även om en konstnärs liv är hans eget, så tillhör konsten alla.
Vad hade hänt om Tennessee Williams inte hade kvävts av den där korken på ögondroppsflaskan? Hade han skrivit några fler mästerverk eller hade han helt supit/knarkat sönder sej?
Och Truman Capote? Hade han kunnat skriva klart Answered Prayers?
Mellan 1969 och 1976 släppte hon sex LP-skivor.
Det är nästan en skiva om året.
Hon släppte en skiva samma år hon dog, endast 44 år gammal. Av cancer.
Man kan nästan förutsätta att en person som är så produktiv hade en himla massa sånger kvar i sej. Man hoppas det. För hennes skull. Men man hoppas också att hon fick ur sej dom bästa. För vår skull.
Albin Flinkas och Fredrik Meyer har en jättefin föreställning som dom ibland kör på Klara Soppteater.
Det är inte en sån där: "Barbro Hörberg föddes den 9:e september 1932"-föreställning, där man försöker klämma in hela hennes liv på en timme.
Det är inte heller en föreställning där dom försöker riva av alla hennes låtar.
Och gud ske lov är det inte en sån där föreställning där någon försöker VARA Barbro Hörberg. Eller försöker TOLKA Barbro Hörberg på ett nytt sätt.
Det sjungs och det berättas och när man går därifrån tänker man att man har fått en ganska klar bild av vem Barbro Hörberg är.
Det är det som är så bra med föreställningen: dom verkar tycka att Barbro Hörberg är viktig. Att hennes musik är viktig. Viktigare än vad dom två artisterna är tillsammans.
Dom förmedlar Barbro Hörberg och berättar samtidigt lite om det dom vet, det dom gissar, det dom tror och det dom minns.
Och när man kommer hem går man ut på nätet och tänker att man ska kolla upp ett och annat och upptäcker att det nästan inte finns någonting någonstans om Barbro Hörberg. På spotify finns TVÅ av hennes sex skivor.
Wikipedia har några rader: hennes liv blir kortare än en av hennes sångtexter.
Under externa länkar på Wikipedia hittar man tre:
Den första går till Stim, och där radar dom bara upp hennes sångtitlar.
Den andra går till svt och något som heter Sångpärlor av Barbro Hörberg, och när man kommer dit visar det sej att videon man söker saknas.
Och den tredje går till Corren.se där dom berättar att det har getts ut en tributeskiva. Som inte finns på Spotify. Eller iTunes.
Det är tur att Fredrik Meyer efter föreställningen bemödar sej med att faktiskt stå och sälja en samlingsplatta med Barbro Hörberg.
För man får ju förmoda att om någon säljer så måste det ju finnas några som köper?
Okej, just den här versionen av Banana Daiquiri var ingen hit.
Vi vet inte om det var för att vi hade fel bananlikör eller om dom helt enkelt skrivit fel i drinkboken. I andra recept vi kollat upp har dom antingen tillsatt socker eller blandat i grädde. Vår blev för sur och inte alls så festlig som vi trodde.
Förutom att dom är stans bästa cykelreparatörer, så är dom också billigaste på begagnade cyklar.
Borén ville titta på tre styckan, varav en som verkade på tok för hög i ramen.
Ni vet, en sån där cykel som - om man har normallånga ben och är pojke - kan ge familjejuvelerna en riktig omgång.
Och Borén är hälsosamt försiktig med sina juveler, så han visste att det inte skulle bli cykel nummer tre.
Han provcyklade cykel nummer ett - den var okej.
Han provcyklade nummer två - den var ännu mer okej.
Och bara för sakens skull så tog han och provcyklade nummer tre - Nötknäckaren.
Gissa vilken han valde?
I alla fall: höga på cykelinköp bestämde vi oss för att beta av något på listan: Saker vi ska göra.
Mat kändes naturligt, och kroppkakor kändes som inte alltför överväldigande.
Bergman - som kommer från Öland - har viss erfarenhet av kroppkakskokning - som bisittare - och kände att han nog hade ett ganska lättuppfriskat minne av hur det gick till.
Eftersom både Bergman och Borén har ICA-kort så får dom båda hem Buffé, och där hade dom hittat en liten kolasås som verkade intressant.
Vid första anblicken såg det ut som om den serverades med skivad banan och hackade jordnötter.
Vid första anblicken.
Vårsolen sken som om den hade betalt per kilowatt och pojkarna fullkomligt skuttade ner till ICA i Aspudden och bunkrade förnödenheter.
Så hoppsade dom hem till Bergman och packade upp sina kassar.
Här kommer prologen:
Eftersom dom läst första delen av efterrätts-receptet, så visste dom att den kondencerade mjölken skulle kokas i två och en halv timme!
(Visst låter det spännande?!), så det var bara fram med stora järngrytan och ner med burken.
Kroppkakor är egentligen finriven potatis som formats till bollar och fyllts med något.
I Öländska kroppkakor har man en femtedel mosad kokt potatis och fyra femtedelar finriven rå potatis.
Bergman hade nyligen inköpt en köttkvarn på Stadsmissionen.
(Bergman som är vegetarian, köpte köttkvarnen mest för att den var snygg och för att han hade en vag idé om att man kanske skulle kunna göra spagetti i den.)
Och nu kom den till användning!
Först mosade dom den kokta potatisen, och sen finmalde dom den råa potatisen i den. Den råa potatisen la de sen i en ren handduk och kramade ut potatissaften.
Efter det blandades potatisen med kornmjöl och vetemjöl och formades till bollar. Sex stycken blev det.
Sen stektes rimmat Sidfläsk (Veg bacon för Bergman), och lök, som smaksattes med rätt så mycket kryddpeppar.
Så gör man en grop i bollen, petar in fyllning, och sen försluter man gropen.
Därefter lägger man ner kroppkakorna i rikligt med sjudande saltat vatten och låter koka i 40 minuter.
Okej, efterrätten.
Vi hade - som sagt - inte riktigt läst igenom receptet.
Vi hade kollat vilka ingredienser man behövde: bananer, sötad kondenserad mjölk och jordnötter.
Vad vi inte hade läst var att det var ett tillbehör till pannkakor!
Så mitt uppe i kroppkakskoket fick Bergman att göra en invertering av sina basvaror och inse att här behövdes köpa mjölk.
Borén vaktade kroppkakorna: Bergman drog till Konsum för mjölkinköp, och lite tonic water till eftermiddagsgin-pinnen.
måndag 21 mars 2011
Kan man dammsuga en hel föreställning är tydligen nattens fråga?
Så var det dags för oss att för första gången se vad som fanns bakom dörrarna till Universeum.
Om man ska dit ska man nog planera in en heldag. Vi hade avsatt fem timmar, och det var på tok för lite. Vi hann med ungefär hälften, och fick fullkomligt springa igenom Kaleido och Explora, trots att dom verkade hur kul som helst, med handbolls-simuatorer, lögndetektorer, klätterväggar, dansmaskiner, m.m.
Så nästa gång blir det en verklig heldag.
Å jösses vad det fanns grejer att göra.
Vid entrén finns det skåp och vi rekommenderar alla att hänga in jackor och väskor där.
Det finns redan en utstakad väg som man kan ta genom Universeum och det kändes bara skönt att inte behöva tänka.
Så man började med att ta hissen utomhus upp till Polarområdet.
Där fick vi reda på lite av Arktis historia, se världens största hagel och snöflinga mm.
Ytterligare en trappa upp var det uppbyggt ett slags polarområde, där man bl.a kunde testa och bygga sin egna igloo.
Och vissa trodde att The hills are alive...
Tydligen har dom Carola-fläkten i Arktis också...
Det fanns även kåtor till både höger och vänster, som kommenterades på olika sätt.
Vi följde sen vattnets väg som är en levande modell av det svenska landskapet från Norr till söder.
I ett akvarium stoltserade Bergman, medans Borén simmade utanför.
Ett stort bett för ormen men ett litet för mänskligheten!
I avdelningen dödliga skönheter kom det ett väsande ljud från högtalarna som verkligen gjorde sitt till för att skapa lite stämmning.
Blev lite otäckt faktiskt.
Scorpioner blir tydligen självlysande i ultraviolett ljus.
I akvariehallen var det hajmatning så man hajade till. (Vi var ju i Götelaborg)
Varje dag klockan två matades hajarna.
Vet ni att hajar har två snoppar!!!
Varför det tro??
Kommentera och spekulera, så utses en vinnare i en film som kommer nära dig!!!
Mer följer...
Världens bästa gatukök - i alla fall om man är vegetarian - ligger på Avenyn i Göteborg och heter Grillköket Jonsborg på Avenyn.
Borén tog en falaffel och bergman festade till på en Vegetarisk bratwurst.
Och sen promenerade vi Avenyn ner till Tågstationen och tog tåget hem till huvudstaden.
