När vi vaknade den här dagen, visste vi bara att vi skulle gå på en matiné av musikalen Billy Elliot, och vi hade några vaga planer på att vi skulle gå till Tower of London.
Men så var det det här med vårt Oyster Card...
Vi hade ju pumpat in lite stålar i det när vi kom till London och nu upptäckte vi att vi faktiskt inte hade åkt tuben alls.
Vi började med att irra runt lite uppe vid Mortimer/Goodge Street, - idag var det lördag och det verkade som om alla fiken vi tänkt äta frukost på hade stängt - men till slut lyckades vi hitta ett mysigt litet fik.
Sen promenerade vi Tottenham Court Road ner mot Oxford Street och när vi kom fram till tunnelbanestationen (Tottenham Court Road) bestämde vi oss för att ta tuben till Towern - vi hade ju som sagt betalat för resorna, och här är vad som hände då:
Bergman vinkar farväl till plan B.
Efter en snabb bläddring genom guideboken bestämde vi oss för att promenera nerför Whitehall och på vägen riva av lite sevärdheter innan vi tog oss till Victoria Palace och Billy Elliot.
När vi kom fram till Sanctuary tog vi Victoria Street ner mot Victoria Palace.
Där visade det sig att tillsammans har vi bara en halv hjärna.
Victoria Palace
Okej, så vi var hungriga, och vi hade inte jättemycket tid på oss, så vi började irra runt som två siamesiska tvilling-myror.
Rakt över gatan från Victoria Palace ligger CORNISH BAKEHOUSE.
Det var mums.
Boren och Bergman tog en pizza-slize och en Cornish Pastie. Per man.
 |
| Cornish Pasties |
 |
| Pizza slice |
..................................
Billy Elliot
Efter föreställningen blev det naturligtvis - Strike a Poster!
Borén blev så lycklig av föreställningen att han gjorde ett Billy Elliot-hopp.
Billy Elliot på Judy Skalan
......................................
Efter föreställningen tog vi tunnelbanan från Victoria Station upp till Leicester Square, där vi virrade runt lite i Gaykvarteren runt Old Compton Street i Soho.Vi var på jakt.
Vi var hungriga.
Och inte på det man skulle kunna tro.
Vi behövde mat!
I Chinatown hittade vi ett litet hål i väggen där dom sålde någonting spännande: Fyllda, ångade bullar, som nåt slags ångade kroppkakor av deg.
Dom kallas Baozi, och är ganska speciella: man har tagit en deg, fyllt den med något, och sen ångat den.
Degen jäser av värmen och det hela blir som en slags fuktig klump av jäst deg, som sen, när den kommer ut i luften och fukten förångas, blir lite fastare i konsistensen.
Ingen av oss tyckte väl att det var en härlig smakupplevelse, men det var kul att ha provat på. Här är ett recept, om man vill prova att göra själv.
.........................
End of the Rainbow
End of the Rainbow på Judy Skalan
Strike a Poster!
...............................
Joakims Teatermemoriabilia:
En t-shirt och en mössa från Billy Elliot, och en t-shirt från Wicked.
Vi tittade alltså aldrig på Wicked, men vi såg den när vi var i New York (läs här) och nu kände Bergman att han ville köpa nåt mer från den musikalen, så vi slank in och shoppa loss så det stod härliga till.
För Borén blev det så klart en nyckelring från Wicked på grund av hans nya livsintresse.
Boréns Teatermemoriabilia:
Nyckelringar från Love Never Dies, Priscilla, Billy Elliot och Wicked.
Plus en mössa från Billy Elliot.
.............................
På vägen hem hittade vi ett nattöppet Sainsburys på Tottenham Court Road och eftersom det var sista kvällen så löpte vi amock.
Vi åt upp alltihop förutom jellon.
Faktum är att Jellon har en liten rolig historia.
Det var två smaker: Mandarin och hallon.
Och när vi skulle åka hem nästa morgon tänkte vi att det kunde vara kul att ta med dom oätna jellona hem och sen skypa på kvällen och käka dom tillsammans.
Bergman tog mandarinjellon och Borén tog hallonjellon.
Klipp till: senare på kvällen och vi skypar:
Boréns Hallonjello hade krossats i resväskan och hade kletat in sej i allt, men han provsmakade lite i alla fall och tyckte det smakade smaskens.
Bergmans mandarinjello hade hållit, men var riktigt äkta äcklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar