Göteborg, dag ett

Vi hade länge planerat att åka till Göteborg och se Sunset Boulevard. 

Första gången vi skulle boka så blev vi så förvirrade att vi hamnade i Norrköping istället och tittade på Chicago. 

Andra gången så förvirrades vi till London.

(Billy Elliot, Priscilla, Love Never Dies och End of the Rainbow). 

Tredje gången var det nära att vi hamnade i Venedig eller Florens eller Rom, men vi lyckades till slut hålla oss koncentrerade.

Berg vill inte vara med på bild.

Killen (Berg) som vi skulle bo hos i Göteborg hade varit i Stockholm och turligt nog hamnade vi precis bredvid honom och hans två arbetskompisar från Operan.
Så det blev en pratig resa, även om Berg försökte jobba med hemsidan på sitt sommarprojekt Maj-Beth, och Borén försökte plugga text till sin kommande produktion, Hårda Bud.
Bergman förhörde Borén och irriterade Berg.

Bergman på Gamlestans station. 

Det var härligt vårigt i Göteborg. 

Berg bodde i Gamlestaden, och för att komma dit måste man ta spårvagn. 

Ett enkelt sätt att betala för sin resa är genom sms. Det kostar 21 kronor och räcker i en timme, så vi hann åka hem till Berg, lumpa av vår packning och åka tillbaka in till centrala Göteborg på samma biljett.

Gunilla Backman i huvudrollen.

Om man jobbar på Operan i Göteborg kan man ibland få köpa biljetter billigt till föreställningar samma dag. 

Vi hade kollat på nätet att det fanns gott om biljetter till just den här dagen, så vi hade is i magen när vi åkte ner och hoppades att Berg skulle kunna köpa ut biljetter åt oss. 

Och gissa om det gick som en dans? 

50:- styck kostade dom (Istället för 485:-), och vi fick platser på andra bänkraden.

Resan började verkligen arta sej!

Vi hade planerat att åka Göteborgshjulet, ett stort pariserhjul som ligger vid hamnen längst nere på Avenyn, men det visade sej när vi kom dit att dom hade stängt.
Nedrans. 

Vi hade inte kollat så noga på http://www.goteborg.com.

Och för en gångs skull hade vi inte nån plan b.

Så vi irrade runt lite på stan tills vi var så hungriga att vi bara irrade runt bakom saluhallen och hittade en liten grekisk restaurang. A la Grecque. 

Borén och Berg utanför Á La Grecque.

Den verkade inte vara så mycket att ha vid vår första anblick. Lunchen var nästan slut och dom hade dukat upp för à la carten, så vi kunde inte sätta oss var vi ville.
Men vi var så hungriga att vi bestämde oss för att stanna i alla fall.
Och tur var väl det.

Joakim beställde ugnsbakad aubergine. 

Borén tog en inbakad fisk. 

Och Berg beställde lamm. Men det glömde vi fota.

Efter maten var vi nöjda och belåtna och undrade lite hur vi skulle 

se ut om vi gjorde läppförstoringar. 

Det är enkelt. 

Man blåser bara ut luft genom läpparna och tar kort. 

Man kan också pröva själv hemma framför spegeln. Det blir aldrig bra.

Borén läppar upp sej.

Bergman läppar upp sej.

Så försvann Berg till Teatern för att träna, och Bergman och Borén fortsatte sitt förvirrande irrande.

...............................

Bergman utanför Feskekörka.

Trots att vi båda varit i Göteborg flera gånger hade ingen av oss varit inne i Feskekörka förut. Men nu kunde inget hindra oss från dra oss dit.

Fast vi blev väl inte helt förtjusta. Vi hade nog roligare med statyerna utanför.

Men det var ju lite kul att se att humrarna eller vad det nu var, att de verkligen var levande. Men det luktade inte så gott. 

Men det bästa med att ha gjort något som inte är så lyckat är att man inte behöver göra det igen. Det är gjort. 

Vi fortsatte längst med vattnet och upp förbi Pustervik och in i Haga.

Borén nöjd efter olivoljeinköp.

I Haga ligger Olivolja Etc, en liten mysig butik som säljer Olivoljor och annat smått och gått. 

Från Haga gick vi rakt över stan. Vårt mål var Göteborgsoperan, men vi tog en liten tur för att försöka hitta en cykel som Borén låst fast för över tre år sen.

Sen bar det av längst Avenyn ner till Göteborgsoperan.
Vår kompis Berg fixade in oss bakom scenen så att vi kunde lägga våra väskor och jackor i logen han delade med några andra. För att komma in så måste vi ha besöksbrickor.

Gunilla Backman som Norma Desmond

Sunset Boulevard gjorde oss både berörda och belåtna.
Det var två inhopp i dom större rollerna, och kanske tillförde det en extra nerv bland artisterna. För trots att vi sett både filmen och Värmlandsoperans nyliga uppsättning och visste exakt hur det skulle gå så var det riktigt, riktigt spännande.



Rakt över gatan från Göteborgsoperan ligger Bommen, en liten restaurang. Vanligtvis brukar Operans artister gå dit efter föreställning, men denna dag var den typiskt nog stängd, så vi tog en taxi till Stage Door, en mysig bar dit teaterfolk verkar flockas.

Sen tog vi taxi hem till Berg i Gamlestaden. 

Hans inneboende hade också nattgäster, så vi satte oss i köket och lekte en lek vi hittat på: 

man läser dåliga Göteborgsvitsar (eller vanliga vitsar) ur en bok, men precis innan punchlinen slutar man läsa. Sen får dom andra komma med förslag på hur punchlinen skulle ha låtit. 

Leken heter Kantarell-leken, eftersom killen som ägde boken med Göteborgsvitsar hette Carl-Johan.